 |
Verner von Heidenstam |
|
No. 73/ Octubre 2014 |
|
|
| Verner von Heidenstam* Versión al español de Osvaldo Rocha Sovande gardår Vägen slingrar vit och öde mellan nattens tysta gårdar. Allt det onda, som skall hända, sover ännu djupt och stilla. Ofall, vaka, olyckstider, allt skall stunda, likvagn slamra, unga åldras, gårdar jämnas. Natt, hölj i din ro oss, som ensamma gå, hölj för oss våra kommande dagar! Patios durmientes El camino serpentea blanco y desierto entre los patios silenciosos de la noche. Todo lo funesto, aún por suceder, duerme profunda y quietamente. Tragedia, vigilia, tiempos de desgracia, todo vendrá, rumor de coche fúnebre, jóvenes envejecen, granjas desaparecen. ¡Noche, envuélvenos en tu calma, a nosotros, los que andamos solos, envuelve nuestros días venideros! Stridsguden Från trollets dotter vände Tjalve hem med springande steg till sin glömda hjord, men segnade tåpig och blek på knä. Tor själv, hans väldiga herre, bred över bröstet, satt på klippan och täljde en vallarestav. Han log i sitt röda skägg. »Träl,» sade han, »frukta dig ej! På bänken ligger hammaren glömd, ty markerna våras och blomma. För att allt på den gröna jorden skall gå sin gång och allt få sitt och unga hjärtan bulta samman, gärna någon stund ibland vi bistra kämpar vakta getter.» El dios de la guerra De la hija del troll volvió Thialvi a casa, de prisa hacia su descuidado rebaño, pero cayó, torpe y pálido, de rodillas. Thor mismo, su poderoso señor, ancho de pecho, sentado en la roca tallaba una estaca de empalizada. Con una sonrisa en su roja barba. –“Thrall” – dijo, –"¡No tengas miedo!” En el banco hay un martillo olvidado, pues los campos reverdecen y florecen. Porque todo en la tierra verde ha de seguir su curso y tener lo suyo y los jóvenes corazones latir al unísono, gustosos por un rato a veces luchamos feroces por cuidar las cabras.– Smycket Lyckan är ett kvinnligt smycke. Stränga gudar, hårda öden och av bröd ett sparsamt stycke, det är liv för män. La joya La dicha es una joya femenina. Dioses estrictos y fieros destinos, una pieza de pan que se termina, así es la vida para los hombres. |
|
|
